Kultur

Bosättningar
De olika hustyper som fanns på Påskön studerades grundligt  av La Pérouses expedition 1786. De fann tre olika hustyper som Pérouses mätte upp och tecknade av. Alla de tre typerna var klart icke polynesiska. En typ, byggd av böjda renar och totoravass, var väldigt lång, låg och smal. Formen liknade mest en uppochnervänd kanot och kunde vara uppåt hundra meter lång. Den andra typen var helt byggd i sten med tjocka murade väggar täckta av stenplattor. Den tredje typen var en typ av underjordisk boning som var osynlig från markytan så när som på en fyrkantig ingång som ledde ner i en stenklädd sluttande tunnel.

 

Byn Orongo

Orongo är en mycket respekterad del i Påsköns kultur och har en ceremoniell funktion. Husen i Orongo var de enda som inte förstördes under stamkrigen. Här samlades befolkningen vid vårdagjämning och vid den årliga prestigefyllda fågelmannatävligen, där de starkaste vuxna männen från varje stam deltog. Tävlingen kopplades till den högsta guden Make-Make, som var jordens skapare. Han belönade det goda och straffade det onda (och i århundraden var han ansvarig för att ta dit de enda besökarna från världen utanför). Fågelmannatävlingen gick ut på att hämta det första ägget på våren från Motu Nuiön. Denna tävling var i bruk tills 1862 men även i dag tävlas det fast då som "uppvisningsgren".

 

  När Topazexpeditionen besökte ön 1868 fann man i ett av Orongohusen en lien staty som såg ut som en miniatyrstaty av de andra stora statyerna på ön. Den klarade sig också genom de stamfejder som förekom och det verkade som om det var öbornas gemensamma stamfader, den högste och ende verklige guden, Make-Make. Denna staty kan ha varit förebilden för alla mellanperiodens statyer. På statyn fanns det inristade symboler som enligt ättlingar föreställer regnbågen med solen ovanför. En del andra inristningar har skett senare, till exempel inristad fågelman, detta kan betyda att man under mellanperioden övertagit den från tidiga perioden. 

 

 

Vad grottorna gömde
En annan sak som gör varje besökare förundrad är de olika underjordiska gångarna som gör att Påskön mest liknar en Schweizerost. De tidigaste besökarna misstänkte att det fanns gömställen längre inåt land eftersom män var kraftigt överrepresenterade och de aldrig återfann saker som stulits från dem. Deras misstänksamhet var väl befogad eftersom det fanns gott om gömställen längre inåt land. Några grottor var kända av alla, andra hade hemliga ingångar och tjänade som gömställen av familjeskatter. En enda sten är tillräckligt för att täcka ingången till en grotta och ibland hann de äldsta och visaste i släkten inte att berätta var ingångarna till grottorna fanns innan de dog. 

  
Ett av de märkligaste fynden man har hittat i grottorna är så kallade Moai Kavakava figurer. De föreställer alltid en lång, böjd, mager man med långa öron, bockskägg, böjd näsa, revben, korta ben med omskuret könsorgan. Öns traditionella historia berättar om två kungar som kommit till ön helt oberoende av varandra. Påsköns förste kung, Hutu Matua, kom till Anakenaviken från öster. Han sades komma från ett stort land där han besegrats och att där var så varmt att växtligheten ibland förtvinade av solen. Sedan kom Tuu-ko-ihu från väster och han var troligen ett kortöra. Det var Tuu-ko-ihu som skar ut träfigurerna som var ett försök att avbilda det folk han funnit på ön. Det finns även en annan historia som säger att de föreställde spöken som folket såg under trans.