Kulturen och statyernas tillkomst
Arkeologer har kunnat fastställa tre kulturepoker med hjälp av kol-14 metoden. Tidiga (äldsta) perioden var mellan 380 e.Kr. till cirka 1100. Den mellersta perioden sträcker sig från 1100 till cirka 1700. Det var under den preioden de flesta av statyerna tillkom samt att en fågelmankult allt starkare började växa fram under den perioden. Den Sena (sista) perioden, från cirka 1700 till kristendomens inträde år 1868, präglades av inbördeskrig och förstörelse.  

 

Statyerna
Påskön är en av de mest ensliga och avlägsna öarna på Jorden. Där hade en avancerad civilisation byggt upp något som fortfarande ger forskare huvudbry, de fantastiska stenstoderna: Arkeologer är idag relativt överens om att statyerna, så kallade moaier, föreställde avlidna hövdingar eller gudar.

 

  Under James Cooks besök 1774 fick besättningen höra att moaierna barn namn av gamla hjältar och det är därifrån man fått uppfattningen om vad statyerna förställde.

 

  De flesta Moaier är mellan fem och tio meter och väger upp till 50 ton ( Den största 21 m). De här stoderna har flyttats flera kilometer över ön från den vulkan, Rano Raraku, som de ursprungligen höggs loss ifrån.  Forskare har försökt att dra och släpa statyerna över ön men somliga har kommit fram till att det måste ha gått till på ett annat sätt. Enligt de gamla sägnerna så "gick" statyerna till sina uppställningsplatser. Vid stodernas fot fann man att hörnen var nötta och bortslagna vilket stödde teorin om att de kan ha förflyttats i upprätt ställning. Även experiment gjorda av tjecken Pavel visade att det mycket väl kunde ha gått till så.  Idag vet man att statyerna konstruerades mellan 1100 till 1700 e kr, då invånarantalet låg på 7000 till 20000. Arkeologer har gjort experiment och visat  att det tar cirka ett år för tjugo man att färdigställa en staty, det vill säga cirka en per år. Det ses inte direkt som någon omöjlighet.  Man tog även itu med att gräva upp en del statyer, eftersom de flesta har sjunkit ned i marken så bara ansiktet varit synligt. Då upptäckte man att de var lika stora som de som stod vid kusten.

 

  Denna vulkanö, som ligger mellan Chile och Polynesien, har inte någon som helst geografisk kontakt med någon kontinent eller ögrupp. Hur har man kommit dit och vad drev människorna till att bygga hundratals stora stenstatyer? Ett svar på detta kan vara bristen på alternativa sysselsättningar. Överallt i den oceaniska övärlden har flott och kanotbygge upptagit mycket av folkens verksamhet. När väl skogen tog slut på ön tog man öns relativt mjuka stentuff till stenstodstillverkning som väl tillfredsställde verksamhetslusten. Men man måste ha i åtanke att en del teorier går ut på att de använde just detta träd för att transportera dessa stoder.  

 

Magiska Ögon
Under den norska expeditionen 1955-56 funderade Heyerdahl på vad de urgröpta ögonhålorna på statyerna betydde. Långt efter Heyerdahls besök hittade en lokal arkeolog en ovalformad korallsten med tillhörande röd tuffsten. Det såg precis ut som ett öga. När hon prövade att passa in korallstenen i ögongroparna såg hon att det passade perfekt. Det mörka tysta stoderna hade återfått sin syn! Enligt sägnerna blev statyerna levande när ögonen sattes på plats. De utstrålade magi genom ögonen när de stod på sina ahu (plattform) och gav hövdingfamiljerna lycka och rikedom.